Jag hyser galet stor respekt, och väldigt mycket kärlek, för min familj och släkt. Jag ville bara säga det. Inatt var jag dum, och hade mobilen på ljudlöst när jag sov hos Amanda. Pappa visste inte var jag var någonstans, för jag hade glömt att säga det. Mamma fick tag på mig klockan fyra i natt, och sa bedjande, "Hanna, snälla, säg att du är hos Amanda?". Och det var jag ju. Sen fick hon ringa till pappa och tala om att allt var lugnt. När jag vaknade idag hade jag fjorton missade samtal & sms från pappa där det bara stod "snälla hanna svara!". Då började jag gråta. Senare på eftermiddagen ringde farmor och frågade om jag ville komma och bada bastu och äta äppelpaj med henne och farfar.
Jag älskar er.

Mina kompisar förtjänar också ett sånt här inlägg, för allt dom gjort för mig. Det ville jag också säga!