"Är man inte åtminstone lite röd har man inget hjärta; är man inte åtminstone lite blå har man ingen hjärna."

Det är med andra ord okej att vara vadfan man vill. Nu kan ni sluta försöka prata politik med mig, jag kommer aldrig prata tillbaka ändå. Det känns ganska naturligt att skylla på att jag är femton och att jag har en hel del mer akuta problem, som tillexempel vad jag ska göra på nyår.

När man skriver sådant som inte ska ligga i garderoben forever more, är det vissa saker man måste tänka på. Den viktigaste är att tryckfrihet och åsiktsfrihet inte gäller. Nu blir man ju sällan straffad för det man skriver, men folk tycker mest att man är en odräglig idiot om man fritt utövar ordet på något vis som inte skulle vara helt politiskt korrekt, och det är inte alltid till ens fördel. Med andra ord är det ytterst tabubelagt att säga det man egentligen vill.

Värst är det med skämt, för hur många gånger man än påpekar att något är ett skämt finns det alltid folk som tycker att man inte borde skämta om det för att folk kan ta åt sig.
I Sverige får man skämta om ganska mycket, men aldrig om
a) invandrare
b) kvinnor
c) några andra grupper som skulle kunna ses som underlägsna i ett sånt sammanhang

Det är alltså fritt fram att skämta om vita, medelålders män. Men hur kul är det nu då?
Bara en parantes, sådär. Jag är hemma på lunch. Igen.

"En människa med lupp skulle nog säga att jag inte har hittat mig själv. Det skulle jag nog också säga, antar jag, fast jag skulle inte säga det så. Eller det kanske jag skulle.
Jag menar, jag vet ju lite om mig själv. Jag vet vad jag tycker om, och därav också givetvis det jag inte tycker om. Jag vet på ett ungefär vad jag vill, i alla fall för de närmaste fem minuterna, och jag vet vilka som är mina bra och dåliga egenskaper och så vidare. Jag tror att jag vet att det kommer att gå bra för mig. Fast ibland är jag inte helt säker.
Nej, jag har nog inte riktigt kommit runt mig själv. Jag vet inte ens vad som skulle vara så viktigt med att göra det, så jag antar att jag inte precis stressar ihjäl mig över det. Man har ändå inte tid att springa och leta efter sig själv hela dagarna.

Att vara femton är trots allt ingenting. Med lite tur har man levt typ en femtedel av sitt liv när man är femton. Och det är egentligen ingen större skillnad på att vara sexton. Eller sjutton. Det är ju en bra sak, i alla fall. Jag är gärna ung, dum och oerfaren om det innebär att jag har fyra femtedelar av ett liv kvar att erfara saker på. På så vis är det ju oerhört sorgligt att bli gammal. Då har man redan gjort sina val, och haft sin tid. Och sen då? Jag har aldrig varit mycket för det här med reinkarnation. Tanken på sådant skrämmer mig mer än idén med bara ett liv. Och jag vill verkligen inte bli en ko."

Ny kategori. Tyckte att ni skulle få ta del av lite tankegångar av den, ehum, lite mer svindlande sorten. Det mesta är taget (och omarbetat) ur mina texthäften som finns, just precis, i min garderob. Fast det är förstås mest trams det också.

Det är sant. Men å andra sidan har Chyt nu fått the keys. Så ikväll är jag inte hemma. Ikväll är det jag, min vän och ett tomt hus. Och det är mycket roligare än det låter som! Så, au revoir som man brukar säga.

Tiger Lou - You can't say no to me
Fleetfoxes - White Winter Hymnal
Kate Bush - Hounds of Love