What do you get when you kiss a girl?
- You get enough germs to catch pneumonia,
and after that she never phones you.

Istället för all den där dåliga använd kondom-reklamen, borde dom köra med Elvis Costello (man, han funkar alltid!). Jag är i alla fall nöjd med teet som enda sällskap ikväll... även om jag kan tycka att min hals borde ge upp nån gång. Just nu när jag sväljer känns det som den är full av sten. Och inget grus nu, utan sten. Ungefär den storleken som klassas som små fastän man alltid måste undvika dom på cykelvägarna för att man vurpar om man cyklar på dem, ni vet? Inte speciellt bekvämt att ha i halsen.

Kommentator 1: Om vi inte hade haft Dalibor Doder hade Sverige legat under med 19-9 nu ...
Kommentator 2: Men så kan du ju inte säga!
Kommentator 1 (stött): Men nu sa jag ju precis det!

Jag hoppas att ni vet hur det känns när man upptäcker något musikaliskt klockrent. Något som får en att undra vad fan man sysslade med innan man hörde det man nu blir introducerad till. Det har hänt mig ett fåtal gånger, sist denna hösten. Och därför är jag just nu helt såld på Elvis Costello. Det är helt sjukt, jag menar, vinylen jag hörde är från 1979. Det är trettio år gammalt och får mig att bokstavligt snubbla ut ur vardagsrummet för att det är så bra.
Sedan den kvällen har jag spelat den vinylen ungefär tusen gånger. Min familj kräks antagligen nästa gång jag nämner Elvis Costello and The Attractions. Men min vinter fick en hel ny dimension. En Armed Forces-dimension.
Elvis Costello i sin tidiga karriär är ett popgeni allra minst i klass med Morrissey och killarna i Abba. Men det var inte det viktiga här. Det viktiga var känslan. Känslan av fysisk obalans orsakad av trettio år gammal musik. Sen behöver inte musiken vara trettio år gammal. Den behöver inte uppfylla något kriterie alls, faktiskt. Den behöver bara orsaka smärre kaos bland dina medvetna sinnen och fungera som ett wake up call - en nyans till.
Som att få en sockerdricka vänd upp och ner över sig. Som att bli körd i mixern. Som att lägga en cd-skiva i micron och köra på full effekt. Det händer inte ofta men när det händer, händer det på riktigt.

Somliga artister förtjänar ett pris för den där sockerdrickan. I mitt fall är det typ tre stycken, och det är ju tråkigt att den senaste, ovannämnda, är typ 55 och redan -79 såg ut som en obotlig tönt med slickat hår, kavajslag och gigantiska glasögon. Men det kan inte hjälpas. Och det spelar väl egentligen inte så stor roll, heller. För den där glasögonormen fick mig att snubbla över mig själv och plötsligt upptäcka det vackra med att gå till skolan en tisdagsmorgon i januari. Då vore det ju ganska befängt att klaga.

Jag har en tjock, grå och helt underbar katt som är familjens älskling och mobbingoffer. Mat är hennes största intresse i livet. Jag brukar roa mig med att testa henne lite på diverse sätt.
Jag: Flingan ... Flingan! Hallå? Kisse? Flingan?!
Ingen reaktion.
Jag: Kom ska du få!
Mjaau ...

Sen kan man ju fundera på om hon är miljöskadad eller bara glupsk till naturen?

Jag har lagt märke till hur jag varje gång jag ser mig själv i spegeln tycks likna mamma allt mer. Idag var hon och jag på bio, och när vi väntade på att portarna skulle öppnas stod två kvinnor framför oss. Den ena granskade oss ett tag, och sen viskade hon rätt högt till sin väninna: "Gud vad den tjejen var lik sin mamma!".

Jezuz chrajst.

Jag sitter och skriver klart ett engelskaarbete om Australien och Perth som jag ska redovisa på fredag. Inte rätt sak att sitta med en gråkall onsdag i januari. Man känner liksom att ... men vad fan gör jag här?

Annars tycker jag att jag klarar mig helt finemang faktiskt. Inget big där. Förutom att dom har plockat bort mint- och kaffepollyn ur sortimentet och fortfarande inte tagit dem tillbaka eller svarat på något av de fyra mejl jag hittils skickat. Det känns som jag har förlorat något ytterst viktigt för en fungerande tillvaro. Dom har tagit mitt lördagsgodis! Fattar ni, dom har tagit bort mitt lördagsgodis. Jag är faktiskt bara barnet än. Jag tycker inte detta känns helt okej, alltså.
(Aktuell mental ålder: sju och ett halvt.)

Jag dividerar högt: Jag borde verkligen gå och smsa Carolina nu ... nu! Fast mobilen ligger ju uppe ... äh, jag kan vänta i tio minuter till.

Inte klokt vad bra man har det. Här är vad som suger just nu:

1. Inför idrottsgalan 2009 - Galor. Galor. Galor. Och så lite Inför Galorna.
2. Blondinbella - Snälla någon ta bort henne från Stockholms innerstad, ge pälsmössorna miljöombyte.
3. Medias vinkling - "ÅH HAMAS, WE LOVE YOU!"

Ta hand om er, vackra ni, nu ska jag gå och smsa Carolina.

Okej, det är typ hundratjugosju minusgrader ute, skolan börjar imorgon och ja, julen är över men vi har väl sådär en sådär tre-fyra snorkalla månader kvar. Hur håller man humöret uppe? Tja, jag vet inte med er ... men för mig funkar det utmärkt med Elvis Costello and the Attractions och pappas och mitt nyligen uppfunna fenomen: soppvecka (innebär en ny soppa till middag varje kväll hela veckan, för er som inte kom runt begreppet). Förutom Elvis Gubbcostello och soppor, gillar jag - yes, nu kommer en ny topp tre! - följande fenomen:

1. Kakelugnar
2. Vinylspelare (nähä? har jag sagt det innan?)
3. Julklappsböcker

Vad är det med er, förresten? Statistiken snubblar uppåt men kommentarer, nej, det vågar ni er inte på. Tillåt mig att säga: :(

Den sjätte december gick vår frys sönder. Om man nu, en knapp månad senare, öppnar frysen lite för ovarsamt, står man inom loppet av en tiosekunddel med dörrhandtaget till det idiotiska sjuttiotalsskåpet i handen. Om man sedan har tur, så kanske man kan pilla upp frysdörren utan att klämma ihjäl fingrarna i glipan mellan frysen och kylen. Det är väldigt irriterande.