Jag fick en bok av min förskollärare häromdagen, och den vittnade verkligen om hur jag var som fem-sexåring (och hur jag är nu). Jag hade fått skriftliga uppgifter som jag skulle svara på och rita en bild till. Jag hittade mycket intressant.
1. Observerade att jag redan där visade att jag hellre skrev än ritade och annat trams, för texten tar upp hela utrymmet och så finns det en streckgubbe i ena hörnet. Om jag inte ens ritade som liten (kom igen, alla barn gör det!) så är det ju inte konstigt att jag inte gärna gör det nu.
2. På uppgiften "vilken bok är din favorit?", svarade jag helt enkelt munsagor. Åh.
3. Jag visste verkligen vad jag skulle berätta om, vad folk ville veta. När frågan var om jag hade lekt något farligt skrev jag "Jag och Julia har bolat boll i bilen bollen kom på Malin det var hon som sköde". Stort haha på det, men det var ju faktiskt en farlig lek, inte bara ur ett barns synpunkt.